BROR GUNNAR JANSSON
»Moan Snake Moan«

Om du kunde bli en del av bluesmusikens ursprung; om du hade möjligheten att träffa historiens första bluesmusiker i samma sekund som denne penslar sina första lick och säger till sin omgivning »lyssna här, jag tror att jag har något på gång«; om du var tvungen att lämna allt för att åka tillbaka 100 år och sitta bredvid W.C. Handy när han börjar nynna på »Saint Louis Blues«, i just den stunden omedveten om att han håller på att lägga grunden för nästan all musik som överhuvudtaget kommer att existera...
...skulle du?
Klart du skulle.
Bror Gunnar Jansson skulle det definitivt.
Så djupt och outsägligt respektfullt är hans tycke för musikens rötter, att han nog bokstavligen skulle rycka upp sina egna för att vetgirigt studera bluesens struktur i mikroskop om han hade chansen. Man hör det i hans solitära röst, i det struliga gitarrspelet och i den befriande skramliga rytmsektionen som han manövrerar på egen hand. Man hör det inte minst i att han tycks strunta totalt i nutiden, helt enkelt eftersom det gjordes coolare musik 100 år tidigare.
Nu ska det emellertid poängteras att mycket har hänt sedan den två år gamla debutskivan - »Moan Snake Moan« är ett stort steg bort från att vara bunden av bluestraditioner till att i stället bygga en egen identitet som artist. Albumet kunde inte komma från någon annan, men framförandet har nu en - låt säga - mindre otidsenlig kostym. Råare, hårdare. Och kanske med en ännu mer utpräglad koppling mellan då och nu. Man märker det i att Bror Gunnar Jansson har den där svårbemästrade egenskapen att han tycks upptäcka musiken medan den framförs, att han egentligen inte vet hur man gör utan att det bara råkar komma fram en musikalitet som du 2014 inte hittar hos någon annan. Det är lätt att inbilla sig att bluesmusikens förfäder fungerade på samma sätt, helt enkelt eftersom det inte fanns så mycket att jämföra sig med.
Autenticiteten i allt det här kan väl möjligen diskuteras. När du snurrar igång skivan är det enklare att frammana bilder av en storväxt, svart man som sitter i en vägkorsning längs med Highway 61 mellan New Orleans och St. Louis tidigt 1920-tal, än av en finlemmad 28-åring bosatt i stadsdelen Högsbo i Göteborg. Men inte skulle du bry dig om det när du har möjlighet att upptäcka en av Europas mest välbevarade blueshemligheter...
...skulle du?
Klart du inte skulle.
Bror Gunnar Jansson skulle det definitivt inte.

Biografi av Daniel Josefsson