Det kanske svåraste med soul är att övertyga. Om inte platsen och erfarenheterna på något vis lyser igenom och möter oss kan det vi bjuds på gå oss helt förbi. “But first… are you experienced?” som Jimi Hendrix frågade sig. Just därför är soul svårt i Sverige. Det är få som kan gestalta sina erfarenheter i musik på övertygande sätt som i soulens tradition.

Det tycks dock nästan provocerande lätt för Bror Gunnar Jansson att göra. På skivan är det som om han häller ur sig av både texter och melodier som sakta vuxit fram i livet och som kommer naturligt om man vuxit fram ur rätt mylla. Och på nästan varenda låt tar det bara några takter in för Gunnar med band att öppet visa sitt släktskap.

Trots att Gunnar tycks röra sig ledigt i musikaliska landskap som sjuttiotalssoulens stora från Al Green, Curtis Mayfield och Aretha Franklin regerat i, såväl som i en del av bluesens och jazzens utkanter, så förklarar både han och trummisen och producenten Christopher Cantillo att skivan är ett riktigt långkok. Och hur det som kan framstå som självklart och enkelt är sprunget ur en vänskap som sträcker sig mer än halva livet.

- Vi lärde känna varandra när vi var 15 - 16 år, genom en gemensam vän. Från första början var jazzen vår mötesplats, vi delade kärlek till Oliver Nelson, Charles Mingus och liknande storheter. Det var ett otroligt viktigt möte i livet, jag hade inte riktigt träffat någon som var “på” musiken jag älskade på det sättet innan, säger Gunnar. 

Det var i en ålder då det var en uppåtgående spiral att hitta folk att göra saker med, innan satt jag mest och övade till cd-skivor.

- Jag gick mycket på Nefertiti, och det var en ruskigt bra tid vad gäller musiken då. Liveband flera gånger i veckan, soul, jazz och funk på scenen, och det var där vi lärde känna varandra mest av allt, fyller Christopher i.   

- Farsan brukade lämna mig där när han skulle iväg och jobba, jag blev nästan som en maskot för personalen, säger Gunnar med ett pillemariskt leende.

Soulkonnässörers tankar lär lätt vandra över till Al Greens tidigare plattor när Mats Erikssons retas med sin gitarr på People, och tillsammans med Christophers återhållna trummor är det svårt att inte undra “när är vi?” eftersom musiken lika gärna skulle kunna vara ett osläppt anrikt material som grävts upp i Hi Records studios i Memphis som något inspelat på Svenska Grammofon nyss. På Generic Breakup Ballad låter Gunnar som om han går balansgång mellan Otis Redding och The Band, och tar det som lek snarare än på blodigt allvar.

Om skivan är proppad med musik som för tankarna till klassisk soul - inte sällan från Södern - så är teman på Gunnars texter till lika stor del tidlösa som dagsaktuella. At the Diner är omöjlig att placera, ett skoningslöst groove, ja visst är det någon art av släktet soul men den låter predestinerad att bli en dänga som trängs med dansant pop på radio.
- Flera av låtarna har jag har jobbat med i åratal, säger Gunnar. Musik är lätt, det kommer så intuitivt, och Christopher och jag är så lika i det. Vi vill säga samma sak med det, uttrycka samma sak med ljud och sväng. Men text… det är känsligare. “Kan jag stå för det här?” liksom? Det är lätt hänt att det inte känns som att det uttrycker det man själv vill få sagt.

Det är inte den första självklara tanken som slår en när man lyssnar till orden på Refuge, det finns något så självklart med budskapet, och Gunnar tar i med en sådan emfas att rösten är nära gränsen till att spricka, men håller ihop. Och den röstens sårbarhet som ekar av den sjungna berättelsens utsatthet. Överhuvudtaget är det ett enormt omfång mellan texternas teman, från humoristiska vardagsbetraktelser på nämnda Generic Breakup Ballad såväl som på At the Diner till tung kontemplation som är nära utrotningshotad i svensk soul, kanske för att den helt enkelt inte är lättsam nog att få ta plats i de sammanhang soulen kämpat sig in i i Sverige. Om Blood i en alternativ tidslinje dök upp som cover av Nick Cave eller en reinkarnerad Johnny Cash hade inga ögonbryn höjts. Men Gunnars röst tillsammans med bandets driv får ändå inte en text om skuld att tynga ner utan snarare lyfta upp.

- Jag är glad att jag inte arbetar med text, flinar Christopher. Men det känns skönt att jobba ihop, det är så helgjutet. Skivan är som en blandning av sådant vi lyssnade på som unga, Sly Stone, Aretha men även Neo-Soul, Soulquarians och sånt. Och inspelad med ett sånt gäng som det är en ynnest att få spela med. Det är tryggt att spela med dem, några riktiga veteraner, och de som är jämnåriga med oss är bland de tyngsta. Framförallt har vi fått fram ett så distinkt sound, det sticker ut från allt annat jag någonsin arbetat med.

Det här är en skiva som kommer bli svårkategoriserad i det svenska populärkulturella landskapet, kanske för att den som ska plocka ut hits som får representera helheten i princip får frågan "Vilket av dina barn älskar du mest?” ställd i musikalisk form. En resa från början till slut, och den som ska plocka russinen ur kakan har bara russin att plocka. A Refugee anmäler sig kanske ändå i svår konkurrens som den mest hypnotiska av låtarna, och som utför soulens mest nobla uppdrag - att förmedla de största känslorna - på de mest drabbande sätt. Men på ett tema som sällan hörs i samtidens radioskval.

Musiken sticker ut från den mesta soul som spelats in och som spelas i Sverige. Både Gunnar och Christopher talar om musiken de skapat som musik som “bara får finnas på nåder i det här landet”. Den kan nog vara lätt för de som levt ett liv på klubb- och konsertscener där soul, jazz och gospel står i centrum att hålla med. Men samtidigt så lätt att misstro dem för den som ser mot den omedelbara framtiden - det här är musik som kommer erövra det här landet, för tiden är inne.

Moan Snake Moan Pt. I, Pt. II & Pt. III (Anniversary edition)
Double 12". 2 different colors.
Release date 1 Dec 2023

Bror Gunnar Jansson’s second album Moan Snake Moan celebrates a decade with a special anniversary double 12” vinyl edition with lots of extra and previously unreleased material plus a new design. The original album has sold more than 10 000 physical copies, millions of streams and several songs have been featured in various TV series and movies. Album of the week in French Canal+.

“It’s an outstanding collection of alt-blues, and propagated roots that evolve and seep, roar and weep, and remind you that the next time someone tells you the blues and its permutations are tired and gone, you can tell them to shut it and listen to this. An absolutely brilliant album.” - Real Deep Blues Blog.

“The revelation of the year.” - Les Inrockuptibles (FR)

For Blind Willie
10". Colored re-vinyl.
Release date 15 Nov 2022

This release is my way of celebrating the memory of one of the most important figures in early blues and gospel - the great Blind Willie Johnson - who would have turned 125 this year. The recording of his masterpiece "Dark was the night, cold was the ground" (recorded in my favorite recording year, 1927) can be found on the golden records onboard Voyager I and II and was added to the National Recording Registry in 2010, which selects recordings annually that are deemed "culturally, historically, or aesthetically significant". Although his music is often very hopeful, when you look back at his life, hope is not the first word that comes to mind. Willie wasn’t blind at birth but became blind at seven years old. Exactly how it happened is uncertain, but one statement is that his aunt accidentally threw lye in his eyes. In his older years a fire took his house, but him being poor and blind and black he wasn't left with much else of a choice than to stay and live in the ruins of his old home. Living in this environment gave him pneumonia which subsequently led to his death. But his beautiful music just might live forever - forever floating in space.

Faceless Evil, Nameless Fear
12". Re-vinyl.
Released in 2021

Bror Gunnar Jansson’s Faceless Evil, Nameless Fear is his heaviest but perhaps also his most hauntingly beautiful yet. The whole album is like a suite moving from emotional strings to heavy riffs and freak out moments.

With Faceless Evil, Nameless Fear he is spinning a tale of corrupt police officers, grim murders, weird deaths, diseases and even love! Jumping between our real world and his own dark universe. The music is less blues than his prior releases and more of post-grunge, stoner and post-blues in the style of White Stripes, Kyuss and Jimi Hendrix.

In this postmodern age it is not easy to stand out, but fitting in has never been an option for Jansson. It's imminently clear when you browse through his albums. He floats between and around genres and styles like it's water, or rather air. It's clear that music is as important for him as the air we breathe. 

•

Faceless Evil, Nameless Fear — a presentation

The first track, Prelude, is actually composed by my father Kjell Jansson. This is a short piece written for cello and double bass. Kjell is mainly a jazz musician and composer who has toured with greats such as Chet Baker, Dexter Gordon, Monica Zetterlund and Totta. And you can hear him in bands such as Mount Everest and The Groove. They Called Him A Righteous Man is written part thanks to Jonas Trolle (police officer and auther of "Jakten på Kapten Klänning". I Can't & Breathe are dedicated to George Floyd and the lyrics of Breathe are Floyd's own last words. The streaming revenue of this song goes to Amnesty International. Please! is a grim murder story told by the victim itself. Partly inspired by the M.O. of one of America's worst serial killers. Interlude is another short piece written for for cello and double bass but this one is composed by my dear friend Emma Augustsson. Cancer an epic song about one of our worst deceases. Eat Me! is probably the silliest song I've ever penned - at least so far! It's about a man who takes too literally on the expression “you are what you eat” and therefore decides not only to eat his own flesh but also offer himself for others to eat of. Spray It! is a very personal song for me and I usually don't like to be private in public. But at the same time, many of my songs are written as a reaction to what's happening around me. Spray It! is about my partner, our baby and myself. It’s one of very few love ballads that I've done. But for being a love ballad it's quite a lot of rock'n'roll and not that much of a ballad, I guess. At the same time Spray It! is a bit of an homage to the Swedish stoner band Truckfighters but even more so to the White Stripes. In fact, if you're a real inveterate White Stripes fan you might hear that I've taken inspiration from a specific song - can you hear which one? We Don't Care is almost an instrumental song inspired by bands such as Kyuss. As you can pretty much tell Spray It Again is an instrumental sequel to Spray It! The last piece of the puzzle of Faceless Evil, Nameless Fear is another short piece by Kjell  Jansson. My and Kjells original idea for these two short pieces was for them to be before and after We Don't Care. But as I was working with the album I realized that it would be a better fit to frame the whole album with these two short pieces. And they are also part of suite featured on Kjell's latest album The Groove Extension II.

They Found My Body In A Bag
12". Limited white, standard black vinyl.
Released in 2019

“A masterpiece” - Journal du Sud fribourgeois La Gruyère, FR

Bror Gunnar's brand new release is what one could call True Crime Music. Many of the songs are based on known criminal investigations and most of them from Sweden. One case in particular was indeed literary close to home. With a knife killer breaking into people's home on the same street where Bror Gunnar lives. The title song is based on the gruesome murder of Catrine da Costa in 1984. Where the Police found the remains of a woman in a couple of garbage bags ditched by the side of a road in the outskirts of Stockholm. All body parts were found except for the head, and the perpetrator was never found.

Musically Bror Gunnar puts one foot in grunge and rock'n'roll, but keeps one foot steady in blues and folk soil with this album.

This album is not an example of someone making entertainment out of other people's misery, but rather a way to cope with the world we live in, and to tell the stories of these victims and of the crimes they've been subject to.

“It’s swamped in a visceral, instinctual charm, and Jansson solidifies himself as one of the great storytellers of this generation.” - Jason Scott, B-sides & Badlands, USA

“A blues genius descending from the North” - Journal du Sud fribourgeois La Gruyère, FR

“Impressive, bewitching, disturbing. And fantastic.” – www.gaesteliste.de , DE

And The Great Unknown Pt. I & II
10" + 12". Turquoise colored vinyl.
Released in 2017

It’s a dark and lonely road. Bad people. Strange religions - with even stranger rituals. A journey. A landscape. This is a cold land, with cold soil. With murderers, power hungry war moguls and religious fanatics. O’ death where is thy sting? The Devil’s waiting just around the corner. Watch out. Watch your back. Do you really think you’re safe? When you’re asleep, do you think you’re safe?

Vinnare av Manifestgalans pris 2018 i kategorin Singer/songwriter. Motivering: "Närvaro, intimitet, nerv. Förmågan att trollbinda lyssnaren med en avskalad ljudbild och själfull sång. Rotad i traditionen men med ett uttryck som är här och nu."

Album of the week (Album de la semaine) in Canal+

“[...] where performances are like the circus and the music is an entire universe that you can enter.” - Mikael Timm, Kulturnytt Sveriges Radio P1.

“The revelation of the year.” - Stéphane Deschamps, Les Inrockuptibles.

“Dark, screaming, poetic.” - Brian Banks, It's A Psychedelic Baby Magazine.

“Moan Snake Moan is an outstanding collection of alt-blues, and propagated roots that evolve and seep, roar and weep, and remind you that the next time someone tells you the blues and its permutations are tired and gone, you can tell them to shut it and listen to this. An absolutely brilliant album.” - Rick Saunders, Real Deep Blues Blog.

“Jag är stum av beundran inför Bror Gunnar Jansson och hans skiva. Så pass att jag inte lyckas få alla lovord på pränt. Det här hör nämligen till det bästa jag någonsin hört. Jag lyfter på hatten och önskar Jansson all lycka och välgång. Fast det gör jag mest av egoistiska skäl eftersom jag vill ha fler skivor av honom. Och det genast!” - Daniel Gustavsson, Lira Musikmagasin.

“[...] bound to inspire the scores to many horror movies.” - Boston Blues Society.

Song "One For Earth" featured in Netflix movie "The last days of American crime" (2020).

Song "Moan Snake Moan, Pt. I" featured in SyFy's TV series "Happy" (2019).

Song “Ain't No Grave” featured in USA's TV series “Damnation” (2017).

Album of the week (Album de la Semaine) in Canal+

Untitled EP
8". Dubplate.
Released in 2014

This release has both specific sound and design. Recorded live, by the great Jonas Olpers, just before a gig at Jonssons fik & butik in Enviken, Sweden 2013. It was recorded using only one microphone and directly onto the tape of an old 1930s or ‘40s tape recorder. The record is a wax dubplate, which means they aren‘t pres­sed, but cut in real time on thick black wax. The cover is handmade and this EP was only released in 49 numbered copies, and was sold out the same day as it was released.

Self/Titled
12". 1st press in black, 2nd in orange, 3rd in blue.
Released in 2012

His debut solo album. Six original songs, one traditional murder ballad and a version of Richie Hart’s rhythm and blues song “Heartaches and Troubles”. This was recorded live-in-studio by Christoffer Johansson during a weekend in 2012.

"I don't know how well known Bror Gunnar Jansson is in the States, but from listening to this album, I think he deserves to be at the top of the heap of Dark Blues interpreters today. He certainly won't be stuck in the frozen North of Sweden for long. Not with songs this hot! Seriously, people, book this dude in the States. I want to see him play live!" - Steven P. Wallace, Hearth Music/No Depression.

"Hade Bror Gunnar Jansson varit amerikan hade han blivit utgiven av Fat Possum Records jämte T-Model Ford, R.L. Burnside och Junior Kimbrough. Och tro mig, det är den nivån han ligger på. [...] en av årets bästa skivor." - Peter Sjöblom, Tidningen Kulturen.

Song "William Joseph Dean" featured in Netflix movie "The last days of American crime" (2020).

2012 Bror Gunnar Jansson - S/T

2012 Serve You Right To Suffer - S/T

2013 Various - Sounds of Woody

2014 Bror Gunnar Jansson - 8" EP

2014 Bror Gunnar Jansson - Moan Snake Moan

2015 Various - 40 Years of Bear Family Records

2016 Det Blev Handgemäng - Bugalú

2017 Bror Gunnar Jansson - And The Great Unknown,

Part I & Part II

2019 Bror Gunnar Jansson - They Found My Body In A Bag

2021 Bror Gunnar Jansson - Faceless Evil, Nameless Fear

2022 Bror Gunnar Jansson - For Blind Willie

2024 Bror Gunnar Jansson - Moan Snake Moan, Pt.I-III

2024 Det Blev Handgemäng - Kalla Högervindar

2025 Bror Gunnar Jansson & The Escapism - People!